KROPPEFJÄLLSKONFERENSEN

Om vår största utmaning är att rädda det nordiska biet så var väl ansvaret för The 4th International Conference on the Black Bee in Sweden 2000 vår näst största utmaning – hittills. Två år hade vi på oss att planera – uppdraget fick vi på konferensen i York i september 1998. Vår målsättning var a) att hitta en naturskön konferensanläggning med bra pris, b) intressant och givande föreläsningsdel, c) gemytlig, trevlig samvaro med spännande och intressanta utflykter där vi dels ville visa våra nordiska bin, dels visa en del av vårt vackra land.

Det blev i Dalsland

Att det blev Kroppefjäll i Dalsland berodde naturligtvis till stor del på att det var lättare att hitta en lämplig plats på hemmaplan än leta långt bort, men också på att Lurö var ett självklart utflyktsmål. Närheten till Göteborg och Landvetter gjorde också lokaliseringen lämplig. Kroppefjälls Fritidscenter är ett före detta sanatorium. Dessa placerades ju i natursköna skogstrakter med bra luft. Vi ville också bjuda på god svensk mat och kanske visa på något mer av svensk kultur.

Några små missöden

Fredagen den 18 augusti anlände flertalet av de 60 anmälda deltagarna från 12 europeiska länder. Vi hjälptes åt att hämta vid stationerna i Ed, Mellerud och Åmål. Det var stressigt men roligt att möta gamla bekanta och nya ansikten, alla med stora förväntningar på de kommande dagarna. Som ansvarig för den praktiska delen minns man särskilt det som inte fungerade. Det betydde säkert inte så mycket men för mig steg blodtrycket vid några tillfällen. Först var det punkteringen vid hämtning i Åmål. Men tur i oturen – det hände precis utanför en däckverkstad. Nummer två var mörkläggningen av konferenslokalen, som inte var klar, men som fixades under några pauser på lördagen och en försening för de tolv ickebiodlare som skulle iväg på utflykt i landskapet. Minibussen som vi var lovade var på annat håll och dök upp först efter en timme. Och så var det en förarglig miss i kartläsningen på Jämtlandsresan, som också försinkade oss en timme.

Europas främsta biforskare

För konferensprogrammet hade Josef Stark huvudansvaret. Föreläsarna var några av Europas främsta biforskare. Det är värt att notera, att de anser denna konferens så viktig att de prioriterar den och tycker det är viktigt att få medverka. Vi kan konstatera att detta var den viktigaste biavelskonferensen i Sverige sedan Woyke medverkade i Nässjö för snart tio år sedan. Synd bara att inte fler inom svensk biodling hade insett det.

För den som vill ta del av föredragen finns nu en färdig dokumentation att beställa hos undertecknad. En sammanfattning av de viktigaste inläggen finns på annan plats i denna tidning.

En viktig del av konferensprogrammet är redogörelsen från respektive nationsgrupp. Dessa redogörelser finns med i dokumentationen och dessutom sammanfattade i detta nummer.

Nya styrelsen

Som avslutning på söndagen valdes den nya SICAMM-stryrelsen. Josef Stark fortsätter som ordförande i ytterligare två år, Nils Drivdal som sekreterare. Övriga ledamöter är Dorian Pritchard från Storbritannien, Christoffe Gauthier, Frankrike, Otto Körner, Tyskland, Hans Trenkwalder, Österrike, Bozena Chuda-Mickiewics, Polen

Nästa SICAMM-konferens anordnas av Polen 2002.

bild01.jpg (29292 byte) Två turer i Dalsland

Kringarrangemangen var en stor del av planeringen. På lördagen åkte 12 ickebiodlare på en utflykt till Bengtsfors där man besökte Gammelgården och Sveriges enda halmmuseum på Majberget med vacker utsikt över nejden. Därefter fortsatte man till Baldersnäs herrgård. På söndag eftermiddag åkte hela gruppen till Håverud där kanalbåten Dalslandia äntrades. Färden började genom slussarna och på akvedukten. Färden gick norrut på sjön Åklång. Efter ytterligare en slussning till sjön Råvarp där middagen serverades. Efter en skön tur i gott väder och med god mat gick vi i land vid Högsbyns hällristningar där bussen mötte.

 bild02.jpg (200757 byte)  
Fin dag på Lurö

Nästa dag, måndagen den 21, var det dags för Lurö. Vädret var lite osäkert men när vi närmade oss Lurö såg vi ön ligga solbelyst och vacker. Kaffe på strandhällarna i ljuvligt väder, vandring ca 3 km över denna vackra ö med stopp för information om intressanta saker och mot slutet klosterruinen där kyrkoherden i Eskilssäters församling Gunnar Imberg berättad om utgrävningarna och vad de gett för kunskap om klostret och klosterlivet på Lurö på 1100-talet.

Precis lagom var sedan brygglunchen serverad med utsökt, rökt vänersik. Det som sedan återstod var besök hos parningsstationens drönarsamhällen. När vi står vid ett öppnat samhälle med snälla nordiska bin flyger runt 50 intresserade åskådare hör jag en engelsk röst, som jag gärna lägger på minnet: I am impressed, I am really impressed!

bild03.jpg (255183 byte) 80 mil norrut

Det var tydligt, att luröresan blev uppskattad. Väl tillbaka på Kroppefjäll packar hälften av deltagarna ihop för hemfärd medan hälften förbereder sig för den långa jämtlandsresan. Tidig frukost och avfärd kl 7. Första pausen blir förmiddagskaffet på Länsmansgården norr om Sunne. Nästa uppehåll är lunchen i Mora som följs av besök på Vasaloppsmuséet för somliga och Zornmuséet för andra. Sedan går färden genom milsvida skogar tills vi får eftermiddagsfika i Klövsjö och slutligen en sen middag i Hammerdal. Här möter Karl Drakenberg som har arrangerat jämtlandsdelen och är vår guide dessa dagar.

Onsdagen ägnas bl a åt besök i två bigårdar där vi får bekanta oss med trevliga bin, diskutera kring många intressanta bifrågor, dricka kaffe, kokt över öppen eld och serverat av Herbert Bardosson i skogshuggarväst och slokhatt. Vi fick göra en vandring ut på Vackermyren med dungar av urskog och myr med 14 arter av orkidéer. Skyddet av detta område är ett verk främst av framlidna Rolf Lidén, Hammerdals- och Solbergslinjernas pappa.

Vägen västerut

Färden gick västerut där vi först fick se Karls vackra hus och fina finnspets. Långt ut i fjällvärlden, nära norska gränsen nådde vi Rörvattnets Fjällhotell. Efter inkvartering fortsatte vi sedan med bussen så långt västerut man kunde komma. Deltagarna fick känna på fjällvädret och se hotellägarens skicklighet med lasso. Tillbaka till Rörvattnet var kvällens begivenhet middagen i en kåta ute på en ö. När röken dragit ut genom taköppningen njöt vi av god mat och dryck, trevlig samvaro med bl a sång på några olika språk.

På torsdagen bar det iväg till hällristningarna i Glösa där Curt Lofterud berättade om den gamla älgkulturen. Över Frösön med den berömda Frösö kyrka gick färden sedan till Östersund och Jamtli. Ett imponerande natur- och kulturmuseum där besöket avslutades med ett smakprov på svensk kokkonst när den är som bäst.

Nattfärd söderut

Vid femtiden drar vi sedan söderut igen och efter kvällsfika på ett vildmarksfik är det dags att sätta sig så att man åtminstone kan slumra bitvis. Resans höjdpunkt var kanske för en del ändå de två älgar vi får se denna kväll.

I Mora möter ny chaufför och sedan bär det iväg till Värmland där bussen står ett par timmar och sedan fortsätter mot frukosten. De flesta lämnar oss sedan på stationen i Mellerud för att ta tåget 9.53 mot Göteborg.

Tillbaka på Kroppefjäll är vi 8 stycken som avslutar det hela med en kopp kaffe. Vi kände oss trötta men mycket nöjda. Att deltagarna också var mycket nöjda fick vi tydligt höra från flera håll. Strax strömmade det in brev och e-post med många vänliga ord. T ex:

Both Pamela and I were overjoyed with our visit…

This, I think, has been one of the most succesful Black Bee meetings…

The boat trip across Lake Vänern to your mating station was one of the most enjoyable events of our visit…

The introduction to aspects of Sweden and Swedish life was excellent. It could not have been equalled by any other holiday. We have many happy memories to look back on…Tack så mycke!

I den tyska bitidningen, Deutsches Bienen Journal, skriver en av konferensdeltagarna, Roland Wörsching, bl a om Kirsten Köpplers föredrag om det nordiska biets egenskap att utnyttja ett bredare pollenspektrum. Han tillägger, att vid biinstitutet där forskningen bedrivs finns 30 nordiska bisamhällen som …inte står carnicabina efter i fråga om lätthanterlighet och temperament. … På Lurö var bina mycket lugna trots öppna kupor och biodlare framför flustret.

IA.  Foto: Yves Layec.

Ingvar Arvidsson. 

Åter till sida ett.